fredan

Flera timmar senare och mina tankar är långt borta. Jag sitter inte på jobbet. Jag står under nyårsraketer och dricker skumpa. Vi skålar för 2008, vi skålar för ett år fyllt av glädje. Det jag inte vet är att flera timmar, veckor och månader senare ska jag önska att jag stannade lite längre, att vi kramades lite mer och att jag såg på henne lite till. För att det kom att bli vårt sista möte.

När jag år 2002 började gymnasiet i Vilhelmina kom hon att bli en av mina närmsta vänner. Under första året tillbringade vi mycket tid både på Ljusminnesgatan, i hennes lilla lägenhet på kyrkstan och hos Henrik, som bodde ovanför frälsningsarmén. Eftersom vi alla tre hade flyttat till ny ort kom vi att söka stöd hos varandra och utan dem hade förmodligen mitt första år som gymnasieelev sett annorlunda ut. Vi bakade pepparkakor tillsammans, såg på That 70's show, lagade middag, drack folköl och snattade cocosgodis. Ett betydelsefullt och kravlöst umgänge.

Nyårsafton 2007 ser våra liv annorlunda ut, vi har inte hörts på länge men kramar varandra och pratar om våra liv. Det känns bra att stå tillsammans med henne i lifthuset. Hon sprudlar av glädje, säger att hon har det bra och är lycklig. Flera timmar senare ligger jag i sängen. Jag har skålat in ett nytt år med gamla vänner, den kombinationen har väl aldrig varit så fantastisk. Det har varit en fin nyårsafton, och idag är jag glad att mitt sista minne av henne blir när hon står nyårsklädd i lifthuset med ett champagneglas i handen och ser fantastiskt underbart glad ut. Det minnet ska jag bära med mig resten av mitt liv.


Karolina, himlen har fått en undebart vacker ängel att ta hand om. Jag är alldeles säker på att du har det jättebra där du är idag. Tack för alla fina minnen jag har tillsammans med dig. Jag kommer att sakna dig.