fredan

Tidig kväll med en kopp te och en smörgås. Flera smörgåsar till och med. Har ju varit och tränat, varför hålla inne på smöret då? I love.

Kan inte förstå varför jag skrivit på bloggen att fredag är min bästa dag. Förra fredagen blödde jag som en skadeskjutet djur och denna fredag kommer förmodligen bara att bestå av jobbångest. Jag måste fundera ut ett sätt att få fredagarna lite roligare, och snälla, kom inte med tips som innefattar alkohol. För klart och tydligt är att man icket skall bruka alkohol, titta bara på Magnatpojkarnas blogg. Så går det om man råkar ta ett par järn för mycket i snoppsällskap.

...fortsättning på föregående inlägg som också detta går i humors anda. Tillåt mig berätta om en rolig händelse idag, som utspelade sig på ett fik, någonstans i Norrland.

Evelyn springer alltså runt runt runt mig. Hon vill att jag ska fråga vad hon håller på  med.
"Ah, okej. Vad gör du?"
Evelyn stannar upp och säger kaxigt: "Antikrundan".



Jag har världens roligaste vän.
Med henne vid min sida kommer jag att leva tills jag blir minst 200. Minst.

Nej, tack. Jag har bara varit så tagen efter helgen att jag inte förmått mig att skriva något. Söndagen var jag överkörd, kan jag säga er. Igår hade jag faktiskt skrivit ett mycket långt och innehållsrikt inlägg när allt plötsligt försvann. Poff.


Ikväll, var redo!

Bara för att hålla er uppdaterade; jag, evelyn, sofie och elin är lika heta som fyra strykjärn. Vår tid är nu. Love you all.

Fredag som vanligtvis brukar vara min bästa dag har inte börjat lika bra som jag hoppats på. Om man bortser från att man är smällfet är det ju jävligt behändligt att vara gravid. Man slipper mensen. Jag hatar mens. Att jag är irriterad under lingonveckan beror inte på hormoner, det beror på mensen i sig. Rolig överraskning på löningsdagen. Inte en dag för sent.

Annars känner jag mig pigg och fräsch. Go och gla - kexchokla.
Dags för en promenad med en övertrött son.

Torsdagen har hittils mest bestått av ett tuttjagande utan dess like. Då talar jag inte om mina hänglökar (även om jag får leta efter dem ibland också, i höjd med knäskålarna) utan den lilla killens tuttar. W har tuttar i hela lägenheten, blåa, svarta, röda, randiga. Han har fått som hobby att kasta iväg dem för att sen skratta åt sin mamma som hysteriskt springer runt och letar dem, vid till exempel påklädning när W inte är som gladast. Det har gått så långt att jag imorse blev skadad. Vid förmiddagsluren vaknade, helt plötsligt W till. Han skulle som bäst till att sova sin skönhetssömn och var på god väg när han, utan förvarning, argt sliter ut tutten ur sin min och kastar den mitt i ögat på mig. Tutten var hård. Jag lyckades hålla mig från att svära. Något säger mig att han har något att säga. Kanske vet han om att det dröjer länge tills det serveras plättar igen.

Det svider i mina ögon. Vad göra? Mina terminalglas hjälper inte längre, jag avlider. Känns som jag stått mitt uppe i en hyggesbränning med öppna ögon forever. Smokey eyes, bokstavligt talat! Hur ska jag se ut imorrn på gympan? Som att jag tagit med några järn för mycket, nej, detta är ohållbart. Finns det inte något medel mot röda ögon, någon som vet? Numera kan man ju köpa allt på burk. Lade fram en teori för mamma imorse om att världen kommer vara en enda stor spermabank om ett par år, då även "medel" för fortplantning kommer att finnas i vår dagligvaruhandel. Mycket behändligt. En liter mjölk. En påse päron. Grillad kyckling. En burk sperma. Balsam.


Hade tänkt att använda mig av ett välkänt uttryck, ni vet, "lätt som en plätt". Kom då på att jag ska göra plättar till lunch imorgon. W kommer bli överförtjust. Plättar och äppelmos, vilket lyx. På morgondagens schema står även gympan och jag är taggad! Bring it! Ska gå igenom passet en gång när jag kommer hem, pussa W, dricka en kopp te, kanske glutta på teve (om så bara för sakens skull) och sen sova.


Åter till mina red eyes. Hör av er om ni vet något som hjälper. Jag kommer vara evigt tacksam.

Snart kommer en officiell hängning här i min blogg. Den kommer inte att vara vacker. Jag biter av mig naglarna, sliter mig i håret och sväljer flera gånger för att stå emot, men satan på min ena axel säger att det är dags...

Ge mig styrka!

Jag har precis upplevt en känslostorm utöver det vanliga. På 20 minuter har jag pendlat från dödsångest till hysterisk glädje, regn till solsken, tårar till skratt - och överlevt. Jag har varit fräsch i ungefär två timmar, men ser nu ut som jag befunnit mig under en svärm av måsar. W åt med glädje sitt första mariekex idag, dock med lite hjälp av min tröja. Jag har blivit grafittimålad.

När man bor som vi bor, ja eller som jag har bott. Är risken så stor att man förfaller. Farfar är vår enda granne. Vägen slutar vid vårt hus, det finns alltså ingen som kommer undan med frasen "när jag ändå hade vägarna förbi". Hit kommer man inte utan en anledning. Man träffar ingen. Under min "semester" har jag träffat farfar, som bor 50 meter ifrån oss. Ja, och farmor...men henne fick jag minsann uppsöka själv. Därför har jag inte orkat byta tröja. Hemma hade jag inte gått omkring såhär utan att vara säker på att dörren var låst. Detta kan också vara anledningen till mitt frenetiska bloggande ett tag. Jag har haft tid! Slutsats: Strunta i att duscha, byta kläder och sminka er - få tid över till annat.

Måndagen har, så här långt, bjudit på mycket känslor. Men det är alltid känsligt när det kommer till mig. Jag lyckas med allt ska ni veta. Så här på äldre dar...(hör på den vise 21-åringen), har jag dock börjat ta det med ro. Det är ingen idé att stressa upp sig, saker skiter sig ändå, vare sig man vill eller inte. Jag är inte pessimist. Jag är realist och hoppas att jag kan skratta åt den här röran om 40 år när jag sitter och dricker whiskey på mitt gods. Då kommer mina största bekymmer vara hurvida Paco vattnar rosorna tillräckligt. Att min manikyrtid tyvärr krockade med min tennislektion och att vi har slut på champagne hemma.

Eh, okej. Jag svävade iväg från min realistiska anda... en smula.

Min dator har bestämt sig för att älska mig igen, går som en klocka. Frid och fröjd på söndag.

Ska slå ett slag för mammagympan här i min blogg.

Onsdagar 11-12, sporthallen. Vi gympar, svettas, umgås.
Kom igen!

Jag är slalomtjejen. Fan vad jag åkte.

Usch. Jag är otroligt rastlöst. W har varit en ängel hela dagen, trots att jag har varit trött. Ärligt talat har han varit väldigt påfrestande de senaste dagarna. Förmodligen beror det på att jag varit ur gängorna. Det är fan inte lätt, det ska ni veta. Riv- och slitstadiet är naturligtvis en del av utveckligen, men kan, för en mycket trött mamma med tusen saker att tänka på, vara mycket, mycket tröttsamt. Sen får jag dåligt samvete för att jag blir trött...för att det är ju inte W, det är ju allt omkring som bara är för mycket. Ibland känner jag att jag inte räcker till och vissa dagar känner jag mig så uppgiven. Jag äts bara upp av alla måsten och alla vuxenprylar som jag måste ta itu med. Brev som dimper ned i brevlådan. Man ska läsa, reflektera, agera. Vissa dagar orkar jag inte bry mig och skjuter allt framför mig.

Jag hoppas kommande vecka blir en bra vecka, jag hoppas även kommande år blir bra. Har inte hunnit reflektera över det nya året. Kanske skrämmer det mig lite. Det finns stora beslut att fatta...och jag har aldrig, och kommer nog aldrig bli, bra på att fatta beslut. Förhoppningsvis kommer året bjuda på personlig utveckling och kanske kan jag lära känna mig själv bättre. På sista tiden har jag blivit otroligt bekant med mina brister, jag börjar nog känna dem utan och innan. Är det inte dags att stifta bekantskap med mina starka sidor? Kom igen, ta mig med storm!

Det är svårt att vara stark, för hur definierar man ordet? Hur är man "stark"? Är vuxen och stark samma sak? Behöver man vara vuxen för att ha barn? Är man vuxen när man tvättar sina kläder själv, lagar sin egen mat, stryker örngott och pensionssparar? Vuxen är man när man kan ta ansvar för sina egna handlingar och tar konsekvenser. När man tänker innan man talar. Att vara trygg i sig själv. Kanske känns det som att jag har en bit kvar till jag kommer till ett vuxenstadium...för jag pensionssparar inte ens.


Jag lämnar dessa funderingar, god kväll.

Jag tänkte vara duktig på att uppdatera min blogg nu när jag har tid och möjlighet. Det finns inget tråkigare än en blogg som aldrig uppdateras... (som min).

Min blogg har varit hett stoff ett tag, vilket jag kan förstå. Nu har det dock börjat svalna av, och det tycker jag är tråkigt. Vad ska jag skriva för att behålla mina läsare? Eller måste jag ta till handling? Skandaler, och jag skulle ligga på topp igen? Egentligen vet jag inte varför jag bloggar. Jag kan inte direkt påstå att det är för min egen skull "Hej Kitty! Idag så...", men inte heller för någon annan. Jag bloggar för att något att göra. När W sover och inte leker snickare eller vvs-montör kan jag passa på att dokumentera lite. Det är alltid kul att läsa sedan och nu har jag lovat mig själv att stå emot om jag får en knäpp och vill radera allt, för tro mig, det har hänt ett flertal gånger.

Något som alltid lockar läsare är sex. Se bara på Hockeyfruns blogg. Sex i kombination med ett stort vokabulär och en smula humor gör hennes blogg, i alla fall enligt mitt tycke, galen, och jag läser. Japp, så var det klart. Jag får se till att skaffa mig ett fantastiskt spännande sexliv, som jag med glädje delger alla. Där har vi receptet på ökad statistik.

Just nu sitter jag i en extremt irriterande telefonkö, "vi har fortfarande kö, ni har plats 23 i kön. Förväntad kötid är 9 minuter." Vad kan alla andra ha för ärende till försäkringskassan som är viktigare än mitt? Jag tänker sitta här ett litet tag till...17! se, det tar sig!

Har sovit för hårt och oroligt inatt. Det spränger i mina öron. 11, snart framme! Imorgon är det slut på min lilla semester, eller vad man nu ska kalla det. Jobbar imorgon kväll, 17-21. Lika bra, finns ändå inget att göra en fredagkväll. 9, kom igen!

Jag måste skriva med en hand eftersom jag håller luren i den andra. Går ganska snabbt ändå.

Snart där
Försäääkringskassaaaan!

"Handläggaren ni har  har semester, återkommer på måndag"