fredan

Jag är på jobbet såklart, äntligen frisk efter denna tappa-rösten-attack. Sitter och försöker hetsa fram lite julstämning så här två dagar innan dopparedagen. Det går sådär. Planerar storbak på Lokvägen imorgon. Typ fudge och allt annat som man inte ska äta om man inhandlat världens minsta kjol som är tänkt att användas inom en snar framtid. Det är samma visa varje gång...

Hur som helst, baka! Hade planer på att göra en fruktkaka som mamma önskat. Surfade runt och fann ett recept på Ica.se på Julens Fruktkaka. Bra, perfekt!  Skrattade dock högt och ljudligt när jag läste kommentarerna till receptet och fann att någon väldigt ambitiös själ låtit bären dra en hel månad i konjak. Halllååå framförhållning! Jag som tyckte det var enormt irriterande att behöva vänta en timma, som det stod i receptet. Jag kan faktiskt inte bli annat än imponerad. Väldigt imponerad.

Vet ni, jag har suttit och skrivit på samma blogginlägg i nästan 45 minuter utan framgång. Jag skulle kunna skriva en hel novell just nu och förklara för er precis vad som rör sig bakom mina gröna ögon, men det går inte. Av en enda anledning såklart, att det här är en blogg och ingen dagbok. Jag har bara ingen lust.

Så godnatt bara.

This is for my baby: Meaow!

Svullar och slötittar på Napoleon Dynamite i hopp om att locka fram min röst som försvunnit. Den är helt borta, jag kan inte ens "oja" mig, får inte fram ett pip! Komsi rösten, komsi.

Klockan är strax efter halv sju och jag sitter uppe i min ensamhet och dricker honungsvatten samtidigt som jag lyssnar på Wille som hostar lite då och då. Han har nyss ätit välling, men behagade somna om en stund. Det kunde inte jag. Vi har alltså drabbats av en förkylning som inte verkar ge med sig. Den här sortens förkylning som plågar lite hela tiden och bara vägrar bryyyta ut. För min del känns det dock som att det här kan vara dagen D. Ska upp till Evelyn och ta en sup innan jag börjar jobba (hostmedicin alltså, för er som trodde något annat).


Dagen är fredag och som alltid tycker jag att veckan gått på tok för fort. Jag har fortfarande inte hunnit med att leta efter den här julstämningen som förhoppningsvis infinner sig innan den 24:e. Inte för att jag haft speciellt mycket att göra i veckan, tvärtom! De gångna dagarna har varit riktigt softa eftersom jag äntligen fick klart min tredje inlämningsuppgift i tisdags. Nu har jag bara två uppgifter kvar, Marknadsföring och Organisation och kontakter, inga problem.

I förrgår fick jag en panikattack gällande mitt hår. Som alltid när det handlar om mig låter det dramatiskt men det är faktiskt precis så det känns. Jag har ju långt "blont" hår, men är inte blond i grunden, vilket är heljobbigt. Min hårfärg är svensk råtta och det är precis vad jag ser nu när jag tittar mig i spegeln. Förlåt mig för att jag ofta ältar dessa problem i bloggen, men är det inte det bloggen är till för? Att ventilera tankar som rör sig i huvudet (eller håret) ?

Ögonbrynen tillhör också avdelning hår som jag stör mig på. Nu gör de uppror båda två, lagom till jul och nyår. Så typiskt.

Att lyssna på låten Cannibals med Black Jack är som att sätta sig själv i bullbilen och åka raka vägen till Malgomajskolan. Året är 2005. Jag försöker lära mig att dricka kaffe och de flesta eftermiddagar spenderas på Kronan med knäckrullar och den lilla bärbara samtidigt som flitens lampa lyser starkt. Jag bor med min kille i hans lägenhet, där det luktar gott strax innanför dörren och finns en otäck källare. Evelyn hämtar mig de flesta mornar, vi poppar musik i gula faran och stannar vid vägen någon gång ibland och tittar på döda djur. Vi äter lunchbuffé på Stenmans och åker hem igen. Kanske kör vi på en ren eller en fågel. Vi är för det mesta väldigt glada, köper sjuhelvetes massa skor, fikar alldeles för mycket och drömmer om studenten.

Det är snart fyra år sedan. Vi är fortfarande lika glada, köper kanske inte lika mycket skor (det gäller ju att vara ekonomisk...), fikar inte lika mycket (...och tänka på figuren) men drömmer fortfarande om framtiden och allt vad den innebär. Vid årets slut åker Evelyn till Canada. Hon ska vara borta i sex månader, long time! Kanske ska jag sälja några skor och komma och hälsa på dig?

Jag känner mig lite besviken och ledsen idag (återkommande måndagssyndrom?). Anledningen till detta är att jag har en sådan hemlängtan och hemskt gärna hade åkt hem till mamma och pappa i helgen, men... De båda ska jobba, Isak är i Övik och Per ska till Stockholm. Heltrist. Julmånaden i Grönfjäll är en härlig tid och jag hade gärna åkt hem för att fiska lite julkänsla, som just nu är obefintlig. Jag gjorde dock ett tappert försök till att julpynta vårt hem igår med de två stackars adventsljusstakarna jag äger. "Pyntning" har aldrig varit min starka sida, jag är som sagt inte sådär pysslig och krussidullig av mig, så resultatet blev sådär. Inte dåligt, inte bra, bara sådär.



Tycker att det är ett litet helvete med julpynt faktisk.