fredan

Efter 18 dagars övertid fick vi äntligen mysa med prinsen som befann sig i magen. Förlossningen var verkligen fantastisk och gick jättebra. Vid barnronden ett par timmar efteråt upptäcktes dock en avvikelse i syresättningen så vi skickades till Umeå för ultraljud av hjärtat och vidare till Skellefteå eftersom det inte fanns plats i Umeå. Esse, som han ska heta, är toppenfrisk och läkarna tror att avvikelsen möjligtvis kan berott på en infektion så därför käkar han antibiotika nu.

Nu har vi varit hemifrån i över en vecka och längtan efter Wille är stor. Det är med gråten i halsen jag tittat på bilder mamma skickat på honom via mms. Tänk att han blivit storebror, min lilla kotte.

Att få barn är utan tvekan den största händelsen i livet. Det går inte att beskriva hur otroligt glad och känslosam jag känner mig. Och hur fruktansvärt rädd jag var i torsdags. Den här veckan har varit omtumlande på alla sätt och vis, samtidigt som Markus & jag verkligen fått tid tillsammans. Jag kan börja gråta bara av att titta på honom, min livskamrat, och faktiskt tror jag inte det beror på hormonerna, det är nog bara av kärlek.

Esse Kent Olof

20100812
Kl. 01.12

4280 gram
53 cm

Hemma igen! Kontrollen idag gick jättebra och visade att bebisen i kulan mår alldeles utmärkt. Imorgon är jag dock på övertidsdagnummer 16, så behagar den lilla inte titta ut inatt åker vi dit tidigt imorgon för att få lite hjälp på traven. Det känns okej, väntan har varit lång och vi vill ju inget annat än att träffa den här lilla pysen.

Så håll tummarna för oss!

Stockholm Juni 2010

Japp, två veckor över tiden idag. Det blev ingen bebis i helgen heller, en riktigt liten tjurskalle verkar bo i kulan och igår sparkade det så jag trodde den skulle explodera. Min mage är som en riktig bomb just nu, hård som sten! Imorgon ska vi till Lycksele för rutinkontroll. De kontrollerar så den lilla mår bra, och sen kanske vi får... åka hem och vänta mer, jag vet inte. Positivt tänkande: Inom en vecka, det kan väl inte bli så mycket längre?


Idag regnar det och temperaturen är låg, hurra! Vi ska nog vara inne och mysa lite, imorgon åker Wille till sin mormor & morfar och ska vara där under kommande vecka.



tjohej

Ja, vad skriver man? Ännu en dag. Jag sitter och funderar på någon god middagsmat, eller Markus och jag funderar lite tillsammans men vi kommer ingen vart utan oenighet. Kött, fisk, fågel eller mittemellan? Eller calzone? Det hörs nämligen kunna sätta igång en förlossning och jag är verkligen öppen för allt just nu!

Igår var  vi på utflykt till en fin strand som låg långt inne i skogen. Wille & Ragge badade och jag haltade mest omkring och försökte bada fötterna lite. Senare blev vi bjuden på god mat hos Caroline & Mikael, köpte lite godis och dunsade ner i soffan en liten stund. Tråkigt nog var det bara skit på teve så vi gick till sängen, strax efter tio.


Nu ska vi åka ut och grilla en sväng, vädret verkar ju varmt & skönt så... (jag har smygönskat ösregn hela helgen).

Värsta morsorna ;)

Åsele Marknad 2008

Jag har varit på katastrofalt dåligt humör sedan jag klev upp halv fyra imorse. Det har dock totalvänt och jag känner mig lugn & harmonisk efter jag skjutsat Wille på garaget för en tur upp till Vilhelmina med Markus. På vägen hem lyssnade jag på Owe Thörnqvists Varm Korv Boogie och därmed rann det dåliga humöret av mig lätt som en plätt. Skönt, för fredagar är ju min favoritdag!

Fikakungarna (och jag är drottningen utan tvekan, det är nog ett och annat wienerbröd som joinat mina gravidkilon).




Och lastbilskungarna såklart. I den här kategorin är jag helt utanför. Wille uttryckte till och med viss oro när jag körde honom i "gamm-mercan" till garaget. "Kan du köra mamma?".




Och "Dagens mage!". Jag vet att jag ser sjukt koncentrerad ut och mina händer som björnlabbar, men det struntar jag i. Så här "smidig" kan man alltså se ut 12 dagar efter beräknat förlossningsdatum.

Igår utspelade sig följande scen här hemma:

Wille vaknar och är ledsen för att han inte har en timmerbil av märket Scania utan "bara" en Volvo. Jag försöker trösta och säga att han kan önska sig när tomten kommer, vilket inte är ett tillfredsställande svar. Mer gråt och "alldeles för länge till tomten kommer", snyftar Wille. Vi ligger i sängen och pratar en stund tills Wille går upp och vill se på film. Eftersom jag helst inte vill att han ska se film på morgonen föreslår jag att han kan se på barnteve. Inte bra. "Jag kan inte andas om jag inte får se Scoby Doo!!!" hulkar Wille och jag kapitulerar (totalt övertygad om att jag mött en person som faktiskt är mer dramatisk än jag själv är) och slår på filmen. Höggravid och hormonstinn orkar man inte ta hur många stider som helst.
Någon timma senare är filmen slut och Wille önskar därmed se en till. Då säger jag bestämt nej, slår på barnkanalen och går och duschar. När jag duschat i någon minut och står med duschcreme upp till öronen kommer Wille in i badrummet och säger lite stöddigt: 

"Mamma, jag har kissat på golvet!". "
Va?" utbrister jag. "Var? Varför då?"
"I teverummet" svarar Wille.
"Men vad har du gjort? Varför då??!" säger jag lite gråtigt tillbaka blöt och full med tvål.
"Jag trodde det var en toa. Jag trodde det var ett dass faktiskt!" svarar Wille och lämnar badrummet.

Det är nu jag förstår att det pågår ett mindre krig här hemma. Wille tycker varken om ordet "nej" eller vårt sätt att inreda vardagsrummet då han påstår att det liknar ett dass. Och hur än jag längtar efter den lilla knodden i magen kan jag inte låta bli att gruva lite då jag tänker på alla hyss jag ammandes kommer få bevittna och därmed tvingas ge mig ut på jakt med den lilla hängandes i tutten.



Godnatt!

Godmorgon. En stackars liten fluga har levt rövare i sovrummet hela natten. Och de är ju helt omöjliga att döda! Till slut var jag tvungen att stiga upp, så nu ska jag äta tidig frukost. Wille sover fortfarande såklart, han vaknar väl kring sju och ska äta välling. Han är helt fantastisk på att sova och det är skönt. Speciellt eftersom jag antar att jag kommer att få vara vaken av andra anledningar framöver. Det förutsätter ju i och för sig att pyret vill komma ut någon gång! Men nu kan det ju inte vara länge kvar, eller? ;)

Markus jobbar så Wille och jag är solo idag. Undrar vad vi ska hitta på?

Jag har nyss varit hos barnmorskan och allt var bra (som vanligt). Vi fortsätter vänta alltså. Här är förresten ett par bilder sedan lördagen. Vi var i Lycksele och tittade på alla fina raggarbilar.

En vecka över idag. Nu har jag till och med gått över "Willes tid". Han föddes dag sju kl. 13.47. Men den här gången är annorlunda. Gud, jag längtar så otroligt mycket nu!

Annars har söndagen gått fort. Vi cyklade runt Söråsele imorse, var och handlade till kommande vecka, jag har städat kylskåpet och skafferiet medan Markus har städat bilarna och klippt gräset. (Ja, jag vet, vi har blivit städfreaks.) Jag bakade även en cheesecake som jag dekorerade med hallon så Katrin, Caroline, Mikael, Elvina & Gunnel har varit här och fikat. Den blev faktiskt god, om jag får säga det själv. Nu ska vi bara vänta in Wille som kommer hem alldeles strax, sedan ska vi åka till Söråsele och äta middag. Och så kommer mamma ikväll och hon ska stanna här till tisdag. Ska bli jättemysigt att ha henne här. Mamma är ju alltid mamma.

Min mamma & Wille i Umeå hösten 2009.