fredan

Oj, säger jag bara. Ni hörde inte mig gnälla över håret i mina armhålor alldes nyss, eller hur?

Jag har haft lite bloggtorka i veckan. De senaste dagarna har varit omtumlande och funderingarna har varit många. Idag, fredag, känns det mycket bättre. Jag är redo för bloggen igen.

Denna arbetsvecka har gått fort. Jag har inte lagat middag hemma en enda kväll, säger det något om mitt otroligt pressade schema? Jag vet, jag ska sluta och gnälla, men jag har inte ens hunnit raka mig under armarna, helloo! Ikväll blir det alltså en extreme makeover. Jag hoppas min man är redo, för det är jag!

Min balkong är himmelriket just nu. Det är som en liten utlandsresa, jag lovar. Tur att jag har en kille som bor hos mig som har jättefina baden baden-stolar. Jag kommer sitta i en av dem i helgen med ett litet litet vinglas. Hej sommar.

Jag är uppe sent. Hungrig och trött. Jobbigt nog har jag borstat tänderna så jag orkar inte fika... Det är visst mycket jag inte orkar nu för tiden. Skärpning! Godnatt i alla fall.

Solen skiner ute. Jag har haft en av alla dessa kaotiska mornar, men lyckades ändå komma på jobbet i tid. Wille lekte på köksbordet imorse, det var en obehaglig överraskning. Han rev ned en ljuslykta, nu återstår en. Det fanns åtta.

Saken med Wille är att han "leker" överallt. På köksbordet som sagt, i avloppet, under sängen, på väggarna, i soffan, i fönstren...överallt! Han är nämligen så stor nu, det går alltså inte att hålla honom borta från någonting. Han öppnar till och med dörrar... gud. Ett busfrö, ett riktigt busfrö med en enorm upptäckarlust är vad han är. Inte konstigt att man känner sig lite sliten ibland.

Det är en ny dag. En bra dag. Trots allt.

Flera timmar senare och mina tankar är långt borta. Jag sitter inte på jobbet. Jag står under nyårsraketer och dricker skumpa. Vi skålar för 2008, vi skålar för ett år fyllt av glädje. Det jag inte vet är att flera timmar, veckor och månader senare ska jag önska att jag stannade lite längre, att vi kramades lite mer och att jag såg på henne lite till. För att det kom att bli vårt sista möte.

När jag år 2002 började gymnasiet i Vilhelmina kom hon att bli en av mina närmsta vänner. Under första året tillbringade vi mycket tid både på Ljusminnesgatan, i hennes lilla lägenhet på kyrkstan och hos Henrik, som bodde ovanför frälsningsarmén. Eftersom vi alla tre hade flyttat till ny ort kom vi att söka stöd hos varandra och utan dem hade förmodligen mitt första år som gymnasieelev sett annorlunda ut. Vi bakade pepparkakor tillsammans, såg på That 70's show, lagade middag, drack folköl och snattade cocosgodis. Ett betydelsefullt och kravlöst umgänge.

Nyårsafton 2007 ser våra liv annorlunda ut, vi har inte hörts på länge men kramar varandra och pratar om våra liv. Det känns bra att stå tillsammans med henne i lifthuset. Hon sprudlar av glädje, säger att hon har det bra och är lycklig. Flera timmar senare ligger jag i sängen. Jag har skålat in ett nytt år med gamla vänner, den kombinationen har väl aldrig varit så fantastisk. Det har varit en fin nyårsafton, och idag är jag glad att mitt sista minne av henne blir när hon står nyårsklädd i lifthuset med ett champagneglas i handen och ser fantastiskt underbart glad ut. Det minnet ska jag bära med mig resten av mitt liv.


Karolina, himlen har fått en undebart vacker ängel att ta hand om. Jag är alldeles säker på att du har det jättebra där du är idag. Tack för alla fina minnen jag har tillsammans med dig. Jag kommer att sakna dig.

Jag gick helt enkelt ut och gick en sjuhelvetes promenad efter mitt senaste inlägg. Vad ska man annars göra? Inte en kotte är vaken, ica är stängt och städningen gjorde jag bort igår. Nä, tidiga lördagar är ingen höjdare. I och för sig känner jag mig fräsch nu, motionerad och nyduschad. Wille sover i vagnen och jag ska sätta mig och äta frukost.

Godmorgon

Lägesrapport: Jag mår som vanligt bättre än jag trodde. Några blodprov senare och jag är en friskus. Börjar på allvar tro att jag är lite av en hypokondriker, var söker man hjälp för sådant?

Säger godnatt nu, kvällen blir inte så mycket roligare, men det är skönt med en lugn kväll. Ska lägga mig i sängen och läsa Jenna Jameson.

tjipp

Jag känner mig lite fnittrig. Tjohipp. Ser framemot att hämta bubbis på dagis, hur han kommer springande och kramar mina knän. Sedan ska jag till läkaren med min ansiktsförlamning-light, som jag dragits med i nära 14 dagar. Har besparat er historien eftersom min blogg mer liknar en läkarjournal, men även för att jag inte ska bli uttittad på "byn" när man försöker ta en titt på mitt sneda ansikte.

Godmorgon baby! Sovit gott? Nu har jag analyserat vår relation. Check this out:

Passar ni tillsammans?

Dagen till ära bjuds det på muffins. Alla fredagar är fikadagar, det är en trevlig och festlig vana. Jag kunde dock inte förmå mig att äta så mycket av mitt fika, då jag inte haft vidare aptit i veckan. Förmodligen eftersom jag stressat lite, matlusten tycks försvinna då.

Dagislämning? Slutade i tårar i dag också. Wille började gnälla redan när jag tog fram hans jacka. Han tycker förmodligen att jag är en riktig dumming. Men glädjande är att jag inte jobbar ikväll så jag har möjlighet att hämta honom. Förhoppningsvis blir han glad att se mig.

Smeten! Bra fredagsläsning.

Jag är supertrött!

Jag har inga strumpor idag eftersom jag lyxade på med ballerinas i stormen. Frågan är nu om jag ska orka cykla hem för att hämta ett par, eller cykla på mitt andra jobb direkt. AH! Det innebär ju också att jag måste cykla hem ikväll utan något på fötterna...kallt!

Det skär i mitt modershjärta. Wille bara grät och grät när jag skulle lämna honom imorse. Vad ska man göra? Eftersom jag bara hade tio minuter på mig att cykla på jobbet fick jag lämna honom med tårar i ögonen. Vilken hemsk start på morgonen.

Jag är sur. Skitsur. För att jag bara fick betyget G på mitt projektarbete för tre år sedan. Jag vill så gärna skylla ifrån mig på min krulliga handledare, men vet att det är oerhört omoget och taskigt. Ännu surare är jag att en klasskompis till mig, med samma handledare, fick MVG. Hade det varit ett outstanding arbete hade jag inte sagt något, men det var det inte... Jag är långsur och avundsjuk, okej?









Mitt arbete förtjänade faktiskt mycket mer än ett G.
Hon var bara avundsjuk för att jag ägde en plattång. Förmodligen.

Det är en snöig tisdag och jag var trött imorse när jag klev upp. Speciellt jobbigt är det när det ligger en varm, snygg lastbilschaufför och sover. Han får ligga kvar, men jag måste gå upp. Har ett svagt minne av att vi samtalade med varandra inatt när han kom hem. Om vad vet jag inte. Nattliga möten är nog det umgänge vi får nöja oss med under denna hektiska vecka. Jag kan inte låta bli att längta till helgen, trots att vi har mycket att göra. Vi har som mysigt tillsammans.

Tio timmar, kan man kalla det rivstart? Jag är lite trött. Försökte mig på en powernap tidigare idag, men Wille bara lekte och lekte på mig. Hoppade i sängen och slog volter till han ramlade ned och var tvungen att börja gråta. Sen kom pappa Johan och Wille praktiskt taget kastade sig på honom, glad att slippa sin trötta morsa för ett tag.


Jag tror faktiskt inte att jag orkar blogga mer ikväll. När jag kommer hem ska jag ta ett stort glas oboy och lägga mig i sängen, läsa klart min bok och börja på nästa. Frågan är bara hur mycket mina ögon pallar. Har en svag känsla av att jag kanske måste gå till optikern, kanske behöver jag nya brillor, typ. I och för sig använder jag dem bara på jobbet, men det var två år sedan sist. Kanske ska hotta upp mig också...

Har en känsla av att mina kollegor inte kommer att kunna ta mig på allvar i dessa.

Jag har hemsk huvudvärk. Puppis arbetar sena kvällar. Panpizza till middag. Det rycker i mitt högra öga. Booring.

Idag ska jag alltså börja arbeta på mitt ordniarie jobb igen. Inget nytt, då jag praktiskt taget arbetat kvällar under hela föräldraledigheten, men ändå spännande. Jag ska lämna Wille på dagis 07.45 och inte en minut senare, var därför tvungen att kliva upp extra tidigt så jag slipper stressa.

Igår när vi kom hem packade jag hans lilla väska, märkte varsamt upp alla kläder och lade fram dagens "outfit". Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Märks det att jag är lite nervös? Hur som helst sover han fortfarande, så jag ska passa på att sminka mig och äta lite gröt.

Godmorgon!

Här kommer ett recept på världens godaste bönsallad. Receptet är för 8-10 personer och passar perfekt till sommarens grilläventyr.

250 g haricorts verts
1 burk kidneybönor (ca 400g)
1 burk stora vita bönor (ca 400 g)
1 knippe salladslök
200 g körsbärstomater
2 dl persilja
2 msk grov skåns senap
2 msk lönnsirap (Vi tog vanlig sirap. Lönnsirap? Vem har det hemma liksom?)
1 msk vitvinsvinäger
1 msk olivolja
200 g chévreost
salt & peppar

Gör så här:
1. Koka haricots vertsen mjuka. Häll av dem och skölj snabbt i kallt vatten.
2. Strimla salladslöken och halvera tomaterna. Hacka persiljan.
3. Blanda senap, sirap, vinäger och olja i en stor skål.
4. Lägg i bönor och grönsaker. Vänd runt. Smaka av med salt och peppar.
5. Dela chévren i bitar och tillsätt strax före servering. (Chévre är inte heller något måste, blir supergod utan också.).

Okej, jag erkänner: Jag somnade i soffan igår när vi skulle ha det sådär myspysigt. Det är väldigt tråkigt att se på film med någon som bara ligger och snarkar, så vi gav upp och gjorde kväll istället.

Inatt har jag dock inte sovit lika bra som framför filmen, har vridit och snurrat runt, önskat att det var morgon. Förmodligen för att det fanns en hel del att tänka på... Varför ska jag alltid vara den som tänker? McLovin sussade sött, han sover nog hårdast i hela Sverige, spelar ingen roll om väggen bakom sängen skulle rivas, he's still sleeping.


Vi ska äta frukost. Klockan nio ska vi befinna oss utanför Myran. Idag ska de gå upp på Hembygdsområdet och fira Förskolansdag! Väldigt tråkigt att snön ligger vid på backen bara...

Fick en obehaglig överraskning när jag hämtade Wille på dagis idag. Naturligtvis är det mitt eget fel, jag är inte nog påläst vad gäller "regler" och dylikt, men ibland blir man inte klok på systemet.

Det finns tre olika nivåer för barnens vistelse på dagis.

- 15 timmar/ vecka
- 30 timmar/vecka
- 40 timmar/vecka

Eftersom jag valt att gå ned i tjänst några månader framöver kommer Wille vara på dagis 30 timmar i veckan. Jag kommer alltså jobba 75 %. Nu kommer vi till delen när jag inte får ekvationen att gå ihop, hör på detta:

Förmodligen kommer jag inte lämna Wille prick klockan 08.00 när jag börjar att jobba, jag måste naturligtvis lämna honom 07.45 eftersom det tar en liten stund att cykla på jobbet och jag skall vara inloggad i tid. Samma sak blir det vid hämtning, en kvart efter jag slutat kan jag hämta honom.

Mina små "kvartar" drar ihop sig till 2,5 timma per vecka, vilket innebär att Willes totala vistelse blir 32,5 timmar istället för 30. På grund av detta måste jag betala för en heltidsplats på dagis, alltså 40 timmar! Det innebär att jag betalar för 30 timmar per månad som jag inte utnyttjar, vart går dessa pengar? Är det här inte det vansinnigaste man hört? Jag önskar möta den personen som arbetar 27,5 timma i veckan, please. Vad är syftet med detta? Jag begär inte att man ska "bjussa" på dessa timmar, men jag kunde väl fått betala för det exakta antalet? Är det här något som bara försigår i Åsele Kommun, eller är det generellt för hela Sverige? Om inte, blir jag ännu mer förbannad.

Tack! Tack alla er som slår era kloka huvuden ihop och stiftar lagar och regler. Systemet har ju naturligtvis inte alltid sett ut såhär, utan ändrats för att alltför många misskött det, vad annars? Så jag kan passa på att tacka er också.

Det blåser spik ute. Stannade en halvtimma på dagis idag och var med Wille ute på gården. Han smaskade mest sand, så jag håller tummarna för att han äter lunch. Jag har alltså kommit hem nu, sitter och hänger vid datorn.

Jag är väldigt stolt över mig själv. Dels för att jag faktiskt trotsade mitt bloggbegär, städade bort och gjorde en massa andra hushållssysslor medan Wille var på dagis igår. Jag är även stolt för att jag klarade morgonen utan panik. Ni vill inte vara här sådana dagar, det är crazy! Ibland undrar jag om det finns någon annan som klarar av att ha det så kaotiskt som jag och faktiskt överleva, tveksamt. Men, hur som helst präglades morgonen av lugn och ro, ordning och reda. Det var till och med så städat nu när jag kom hem att jag faktiskt inte visste vad jag skulle göra. Det händer inte ofta, så vart ska jag rita korset?
Enligt min planering behöver jag tre timmar på mig att bli klar. Då hinner vi äta grötfrukost i stillhet, diska bort, bädda sängen, duscha och packa väskor. Men tre timmar, låter inte det helt galet? I och för sig var jag på ica en sväng imorse också, så två...om jag är effektiv. 

Tillåt mig också att berätta om ett projekt jag startat, projekt Gröt. Wille har, som säkerligen en massa andra barn, ätit välling som sitt första mål för dagen. Det är jättemysigt att ta honom till sängen och vi kan ligga och mysa ett tag. Idag gjorde jag dock något radikalt, jag bojkottade vällingen! Eftersom Wille börjat sova mycket längre på morgonen, vi vaknade sju imorse, är det väl mest logiskt och förnuftigt att äta gröt som första mål? På så sätt kan vi äta gemensam frukost och Wille håller sig mätt längre. Vällingen bojkottas naturligtvis inte för gott, på kvällen är det ett måste! Men, vad tror ni? Är jag helt ute och cyklar? Tror inte det, då Wille var pigg och glad hela morgonen. Jag är smart.

Jag har på mig min gamla gravidtröja. Sjukt, jag vet. Den där tröjan som alla trodde det stod "Ölmage" på. Deprimerande att den tycks sitta lika tight nu... suck.

Måndag efter en fullspäckad helg. Har verkligen inte haft tid att sitta vid datorn, det är som vanligt! Anyway, ni vill ju naturligtvis veta, vad har jag gjort? Varit på bröllop! 

Det var oerhört trevligt, verkligen. Önskar att jag också blir gift någon gång.... McLovin, när ska du fria?

Tusen tack till Johan & Therese för en fin kväll. Jag önskar er all lycka och välgång i livet.

Jag har varit effektiv i trettio minuter. Har helt plötsligt hunnit jättemycket, men nu fes det av och här sitter jag...bloggslaven.

Willes första lunch på Myran hade kunnat slutat bättre. Han var jättetrött när vi satte oss vid matbordet och var inte alls sugen på att äta. Mycket intryck, ljud och nya kompisar, klart man blir trött! Det blir jag också. Kan faktiskt inte förstå hur man har ork att arbeta på ett dagis, imponerande.




En fråga. Om det rycker i ett öga... vad är det för fel då?

Regnet det bara öser ner... Ja, det har verkligen inte varit något toppenväder denna vecka. Lite sol tycker jag dock vädergudarna kan bjussa på. Det är fredag, hallå!

Dagens planer
Klockan halv tio ska jag och Wille befinna oss på Myran. Där ska vi äta lunch och umgås till halv tolv ungefär. Därefter sover Wille ett par timmar och jag ska packa till honom eftersom han ska vara med Johan i helgen. De skulle ta en utflykt till Lycksele bland annat, mysigt! Wille åker strax efter klockan två och då ska jag spurta ned till D för en uppfräschning av mitt hår. När jag kommer hem igen förutsätter jag att grillen är igång och då ska jag njuta av helg. Ah!

Jag har skrivkramp. Så innihelvet. Förmodligen har jag så mycket som jag skulle kunna skriva i bloggen, därför kommer här ett blogginlägg med stödord. Bra för någon med skrivkramp.


Hälsa
Jag mår okej. Inte prima. Inte toppen. Bara okej. Pinkeriet är ett helvete och jag plågas. Jag har tänkt för mycket onda tankar. Tydligen.

Dagis
Wille är en tuff kille på dagis. Jag får nästan lite ont i magen eftersom han verkar klara sig så bra. Jag vet att det är förbjudet att smygönska att han ska grina och sakna sin mamma, men lite hade väl ändå inte skadat? Imorgon ska vi äta lunch och leka i lekhallen. Kanske får jag gå iväg och "dricka kaffe" en liten sväng så han får vara utan mig en stund. När de talade om för mig att jag skulle gå iväg till personalrummet och ta en kopp kunde jag inte låta bli att fundera vad jag skulle sysselsätta mig med eftersom jag inte är en coffeelover. Och jag säger att jag inte har tid över? Tid att fundera finns tydligen.

Helgen
VI SKA PÅ BRÖLLOP. Gud. Kläder, frippa, solbränna? Jag har varit på två bröllop i hela mitt liv. På det första var jag lite yngre och stod och sjöng psalmer högt och tydligt i tredje bänkraden. Bröllop nummer två: Ja, då tiden stod tuttarna rakt ut i ammande tider. Man dansade, sjöng, skrattade, drack vin, rappade. Jag ammade. Okej? Därför ser jag verkligen fram emot denna tillställning. Ett bröllop är ju ett minne för livet. Jag får säkert ståpäls i kyrkan också, blödig som jag är.

McLovin
He's fine. Vi ska grilla imorgon. Han står för käket. Först slog jag några slag på stora trumman och tänkte göra egen potatissallad och " Oj! vad gott med kolapaj", men sen...nä. Jag tänker sitta i solen (förhoppningsvis) och se på när Grillmeistro jobbar. Vi äter Ica:s potatissallad och kexchoklad. Glamouröst.

Övrigt
Mina brallor och min jacka har kommit. I mina nya Nudie är jag verkligen Slim, shit! Men det är förhoppningsvis bara nu... De får ju inte vara obehagligt tighta länge, eller?

Jag är en flitig fotograf, men en snål sådan. Lägger ut alldeles för lite bilder på bloggen. Här kommer ett par, lite blandat sådär... Lite blandat förresten? Hejvilt blandat!



Jag & Jennie



Jennie, Elin & Agnes



Jag & Martin



Evelyn



Riff Raff Ruff



McLovin



Per, min lillebror



Isak, min yngsta bror



Willes fina gudföräldrar, Jonas & Emma



Jag & Zeus



Wille



Jag, Elin & Evelyn



Sandra



Pontus



Caroline



Wille efter han blött näsblod första gången i sitt liv

Jag gillar snabbisar. Nu är det slut på reklamen.


Godnatt

Drömmar och storslagna framtidsplaner? Det känner jag igen. Jag har åter hamnat i en period när jag är så avundsjuk på alla som studerar och har mål. Ni är mina största idoler! Önskar så innerligt att jag också kan hitta tid, pengar och energi för att utbilda mig. Someday...

Vet ni vad det värsta är? Det är att komma hem från en hektisk dag på jobbet med brinnande fötter för att sedan upptäcka att sängen är obäddad. Det är så jävla lätt att vara "duktig" och slita bort sängkläderna, desto värre är det att renbädda. Likadant med att fylla tvättmaskinen, det går underbart lätt, tjo bara! Helvetet kommer när man måste hänga upp...

Det är så typiskt mig. Jag veeet ju att jag alltid kommer hem sent på söndagar. Jag veeet också att jag alltid brukar vara trött, ha röda svidande ögon och bara längta efter sängen. Nu... måste jag bädda och hänga tvätt! Aaaa!







Det var dagens i-landsproblem.

Varför mår man som risigast på morgonen? Jag känner mig som ett stort snor, men idag finns inte tid för vila eftersom jag börjar jobba klockan nio. Snor.