fredan

Har svullat lite. Bra vapen när man är trött och nere! Nu ska jag ställa mig och rulla köttbullar... Jag har gjort det en gång tidigare, de blev inte så goda. Hemma hos mamma var det alltid supergott och äta nystekta köttbullar från minimala gafflar. Här på Storgatan? Nja. Jag har varken minigafflar eller den rätta finessen vid rullningen. Men övning ger färdighet, är det inte så man säger?

Det är tid för mellis hos oss. Jag har redan ätit min, Sprite och Naturgodis. Vad säger du om det Anna Skipper? Wille äter smörgås, fruktbitar och dricker mjölk. Han är betydligt mer ordentlig, men det är bara för att jag bestämmer över honom. Jag skulle behöva någon som basade över mig också...

Ikväll ska vi göra smoothie, jag och Lovin'. Vi ska fira att det här har varit den jävligaste dagen på länge:

Jag vaknar, överkörd som vanligt. Känner mig fortfarande irriterad över de puckade reglerna gällande tiderna på dagis. Wille är också irriterad och vill inte äta frukost. Min övernaturligt fantastiska idé med att slopa vällingen på morgonen visar sig vara sämre än vägarna i inlandet. Jag kapitulerar. Ger Wille en flaska och ordningen är återställd. Mamma ringer mig i samma veva och uttrycker sig klumpigt, trots att hon känner mig bäst av alla. Naturligtvis förstod hon att bojkotten av vällingen inte skulle hålla i sig, för välling är minsann inte bara mat, det är mysigt också! Jag blir rosenrasande och får ett krigsutbrott. Hade hon inte kunna säga det igår om hon nu redan visste? Vi avslutar samtalet. Mamma tycker att jag är omogen. Jag tycker att hon kan sjunga ut nästa gång vi talar barnuppfostran. Hejdå, säger vi.

Lovin' ringer, medan jag försöker få in Willes minimala tumme i hans randiga, extremt lilla tumvante. Jag låter bli att svara och tänker att jag ska ringa honom om jag överlever morgonkaoset. Vi går på dagis, det är frid och fröjd. Lämningen går bra och jag beger mig hemåt, slutkörd.

Väl hemma vet jag inte vad jag ska göra, trots att Wille spelat Rappakalja med sig själv och spridit ut alla korten i sitt rum, samt ätit rostad macka under skrivbordet. Jag sätter mig framför datorn, bloggar och surar. Kommer på att jag ska skicka ett sms till min puppis, jag skriver:
"Du kan ringa om du har lust. Jag har lämnat Wille på dagis"
Det finns ingen som är mer kärleksfull än mig. Han ringer, men jag har inget att säga. Surar fortfarande trots att det verkligen inte har med honom att göra. Han frågar vad det är. Jag säger:
"Inget."
Blir ännu mer irriterad eftersom jag inbillar mig att jag faktiskt vet vad han tänker.
"The bitch is back"
Nu är bråket ett faktum. Han lägger på i örat. Jag börjar skämmas och ringer upp efter femton minuter när jag är säker på att han inte kommer ringa mig. Anstränger mig för att låta som vanligt och sitter i soffan och försöker se på Våra Bästa år. Plötsligt känner jag hur det luktar mint, tuggummi. Det visar sig att det fastnat ett irriterande litet skitgummi på min armbåge som jag naturligtvis kletat ut på skinnsoffans armstöd. Min första tanke är att kasta både soffan och min nyköpta tröja. Det verkar vara det enklaste alternativet. Lovin' håller inte med och det gör mig irriterad. Jag säger åt honom, vänligt men bestämt, att jag inte har tid att prata, eftersom att jag har saker att göra. Avslutar med puss.

Följande 30 minuter tillbringar jag på knä framför soffan gnuggandes tuggummi. Jag har varken städat bort Rappakaljan eller smörgåsen under skrivbordet. Går och hämtar Wille när jag äntligen är klar och vi går på affären. Köper oootroligt mycket onyttigt för att lugna mina sarjade nerver. Kommer hem och upptäcker en räkning från Radiotjänst i Kiruna på 508 kronor och nu sitter jag här.

Hur har er dag varit?