fredan

Vilka fina krokar, skulle passa alldeles utmärkt i vårt badrum. Åh, mitt inredningssug går verkligen i vågor. Mamma föreslog en tripp till IKEA om några veckor, låter fantastiskt.

Vilken fin väggdekoration. Till Wille såklart.

Det har varit en svart dag, men det börjar ljusna. Nu har jag duschat och till och med sminkat mig. Totalt onödigt med tanke på att jag bara ska vara hemma, men ack så viktigt för mig. Jag känner mig lite fräschare och lite piggare. Markus lagade en god middag och nu ligger han och ser på en krigsfilm. Mitt intresse är lika med noll, så jag passar på att uppdatera bloggen som på grund av vissa omständigheter kommit i andra hand de senaste dagarna... veckorna.

Jag tog en massa fina bilder på Wille när vi var i lekparken idag. Hösten är verkligen härlig och vi roade oss med att kasta löv, gunga, äta mandariner och dricka festis. Sedan gick vi hem, jag lagade köttfärslimpa och vi åt middag för att sedan jäsa framför teven med muffins. Wille har verkligen blivit en liten mysis.


Dags för idol. Heja ERIKA, du är skitbra!

Jag sitter i min säng. Bodypumpen var som väntat dödligt jobbig och jag undrar om det är någon som blir störd av de konstiga grimaser jag gör. Jag måste nämligen grimasera, gärna skrika, när något blir riktigt jobbigt. Och jag svettas också, big time. Men jag är nöjd. Det är jag alltid efter att jag "tagit mig i kragen".


Såg alldeles nyss på en femton minuter kort dokumentärfilm om Linn Asplund, en hockeyspelande fotomodell. Jag gillar kortfilmer, verkligen. Speciellt de som berättar om en vardag, en livsstil. Det är faktiskt väldigt intressant att få inblick i andra människors liv i form av en liten film, om så bara för femton minuter.

Det är snart vinter och alltså dags att fylla garderoben med diverse varma kläder. Det är en svår uppgift tycker jag. Denna vinter kommer innebära att Wille är mer aktiv. Förra vintern åkte han mest i vagnen eftersom han inte började gå förrän mars. Nu kommer han med all säkerhet att springa runt och behöver kläder därefter. Varma, rejäla och smidiga!

Barnskospecialisten hade en hel del fina vinterskor i alla fall. Någon annan som har bra tips?

Sen frukost på jobbet och jag konstaterar att mina mattider verkligen inte är att hurra för. Är i alla fall så trött idag att jag skulle kunna somna här och nu. Wille har nämligen sovit risigt inatt igen, suck. Det gjorde så ont i mig när jag var tvungen att stiga upp imorse... och Markus låg kvar. Fan! Det finns inget värre än att äga väckarklockan som ringer först... 

Nu sitter jag som sagt på jobbet efter en toppenhelg. Emma och jag har verkligen haft urmysigt och nästa gång vi ses blir förmodligen i Göteborg. Love you!

Damernas Värld  maj 1998. Jag fängslas av ett repotage om den skånska orten Mölle. Känner mig trött och tänker att en ort som Mölle skulle vara den perfekta semesterdestinationen och jag låter tankarna flyga iväg till varma klippor, skrikande måsar, champagne och kurviga damer i randiga baddräkter. Visste ni att det var i Mölle som Kullamannen spelades in? Och att det finns ett självständigt rike som heter Ladonien där? Inte jag heller.

Jag läser vidare om caféet Flickorna Lundgren på Skäret och deras hemkokta saft och nybakade bullar. Hur alla bord är försedda med vävda linnedukar och att det inte finns en plastmöbel i sikte. Jag läser om kvinnan som blev utkastad från Grand Hotell i början av 20-talet för att hon "dansat charleston på klipporna till toner från sin resegrammofon. Endast iförd satinbaddräkt!" och att det år 1966 fanns nattklubb med striptease.

Repotaget om "Mölle by the sea" är fullt med mystiska bilder i svartvitt på bryggor och kufiska byggnader men ger ändå ett harmoniskt intryck. Texten är väldigt fint skriven och lockar mig att vilja upptäcka de södra delarna av landet. Precis som att åka till Gotland igen får detta bli något av min dröm, för det är fint att ha drömmar och skönt att låta tankarna vandra bort ibland.

Att jag skulle hitta inspiration i ett tio år gammalt nummer av Damernas Värld kunde jag aldrig tänka mig. Men det har jag precis gjort, så nu är jag redo för nya tag och en minst sagt spännande kväll.

Jag satt länge och försökte skriva på en text igår men fastnade efter tre meningar. Det är inte vanligt att jag kör fast sådär, men igår var det omöjligt. Till slut blev det så hopplöst att jag bara ville slita mig i håret och göra en massa fula grimaser.

Idag söker jag därför efter lite inspiration på nätet, dock utan större framgång. Det som skulle få mig att må som allra bäst just nu är arraksbollarna som finns i köket, men samma sak skulle förmodligen göra mig förbannad lite senare, så jag får försöka avstå. Tyvärr är självdisciplin inte min starka sida, varför jag ändå gruvar lite för mina kommande studier.

Men. Det ska ändå tilläggas att jag var väldigt inspirerad att studera när jag kom från mötet jag hade med Reinhold Näsström, som jobbar på Åsele Centralskola. Jag tycker han var duktig och det kändes verkligen som en spännande utmaning att börja plugga igen. Det finns faktiskt inget bättre än att prata med människor som vet vad de sysslar med, för det finns alldeles för många som inte vet det.





Så, för att summera detta torsdagssvammel vill jag bara säga något till mig själv:
- Lycka till!

Ikväll behöver jag och Wille inte komma hem till ett mörkt hus. Att Markus är hemma betyder väldigt mycket för mig. Dels för sällskapet, men också för att jag slipper ha kökskniven under sängen i rädsla av att bli attackerad av diverse rödögda varelser med klor. Jag är nämligen fruktansvärt mörkrädd och att vi har källare gör inte saken bättre. Varje kväll har jag låst, släckt lampan, tänt lampan och kollat låset igen.


Ja, så nu vet ni det också.
Jag heter Frida Anundsson, är 21 år och mörkrädd.

Jag har precis kommit tillbaka från en lunch bestående av ugnspannkaka från igår. Ja, det  var faktiskt några bitar kvar trots att Wille fullkomligt vräkte i sig. Jag tvekade lite när han viftade och pekade för att få en tredje bit, men skar den smått och lade på hans tallrik tillsammans med lite sylt. Och han åt. 

 Willes matvanor är verkligen som en berg-och-dalbana. Ena dagen äter han som en fågelunge och andra dagen som en häst. Det är som att köpa en lott ungefär. Men mitt mammahjärta växer lite när han tycker om maten, inget är jobbigare än när han bara skriker och endast vill äta smörgås till middag. Då känner jag mig fruktansvärt uppgiven.

Han har blivit så otroligt stor och har alla möjliga tjosan för sig. Imorse stod han och ropade högt efter frukosten och såg ut att vara på väg någonstans. Jag förstod inte vad han menade och fortsatte att plocka av bordet medan Wille var galen av frustration, hoppade, skrek ännu högre och viftade med armarna. Då gick det upp för mig: Tvätta händerna, jag hade glömt bort att hjälpa honom tvätta sig efter frukosten.

Så vi gick på toaletten och sedan var allt frid och fröjd.

Britney?, Is It you!? Jösses, du kan ju allt om Brittan. Bra jobbat Lill.-Brittan! Heeelt galet ju! /Bella"


Vad säger man? Go Britney!

Ursäkta, men igår såg jag världens sämsta serie, "Allå Allå Emliga Armén". Vad är det för serie egentligen? Wikipedia  hade världens längsta förklaring. Jag orkar verkligen inte läsa utan kan bara konstatera att det inte är värt att sätta sig för att se på teve klockan 23.40.

Trots att jag somnade väldigt sent, är jag uppe tidigt av diverse anledningar. Nu väntar jag ett mycket viktigt samtal, så adios.

När jag slutar (om ungefär en och en halv timma) ska jag hem och koka choklad och göra mackor för att spendera kvällen i en lastbil med världens finaste pojkvän. Det finns inget mysigare än att åka lastbil med någon som man är kär i. Höstmörker, gott fika och karlavagnen på radion. The lovetruck - ni skulle prova det.

Igår gjorde jag en födelsedagsönskning. Ett par söta skor. Av Markus suck att döma tyckte han att det var den mest onödiga av presenter. "Har inte du nog med skor?" blev svaret. Njae. Förstår han inte att det är skor som är "ur tiden", skor som är nötta, trasiga eller för stora. Sedan vill man väl variera sig lite. Kanske.

Jag somnade inte förrän halv två igår. Helt sjukt. Jag brukar väl aldrig vara uppe så länge, men igår...  Slutade alltså klockan sju och gick en lång promenad med Evelyn. Gick hem, förvällde kantareller och satte mig i soffan. Såg på alldeles för många avsnitt av Vänner (tack Linda!).

Markus kom hem och vi surrade ett tag. Gick och satte oss i sängen och jag småslumrade medan han surfade runt på diverse hemsidor. Skrattade. Somnade ännu mer (sent alltså) och när jag vaknade imorse trodde jag att jag hamnat mitt under inspelning av Prison Break (håret och tatueringarna ni vet).

Nu sitter jag på jobbet, börjar egentligen inte förrän klockan ett, men jag rycker in under sjukdom. Helt okej att passa på att jobba när Wille är på semester.


Trevlig dag.

Den här hösten alltså, suger verkligen all energi från mig. Jag kan inte riktigt glädjas över solskenet utan tycker mest att min tillvaro är lite halvjobbig just nu. Ni vet vad jag menar va? Herregud, alla kommer i perioden när inte allt går som tänkt. Jag är där just nu.

En liten del av mig vill ta en välförtjänt semester medan en större del av mig vill spara den. Till vad kan tyckas, men jag har alltid varit dålig på att unna mig ledigt. Även om det har blivit bättre nu. Sedan jag fick Wille förstår jag verkligen att tiden är dyrbar, det var bland annat därför jag slutade på mitt extrajobb. Jag tänker inte sitta och fundera var Willes barndom tog vägen och vart jag var. Jag vill spendera tiden tillsammans med honom på bästa möjliga sätt. Jag vill att han ska uppleva saker och ha föräldrar som finns för honom, utan att vara stressade över extrajobb och pressade scheman.

Just nu känner jag mig bara trött, men beslutade för fem sekunder att det var dags att rycka upp sig. Sluta frossa i det vita brödet och stålsätta sig. Nya bullar, helt enkelt.

Igår möttes jag av en sambo med rakad skalle. Han har bott borta i helgen för att jaga älg och därmed blivit kal. Jag förstår inte vad det är med karlar och älgjakt. De ska dricka whiskey, spara skägg och raka hår. Varför? Jag har funderat. Kanske ska jag också låta mig inspireras och därmed låta mina blonda lockar falla, spara långt muffhår och dricka lite för mycket Cawarra i jakten på den perfekta höstkappan. Ja, varför inte?

Nyss hemkommen från en minst sagt händelserik jakttur. Det slutade i alla fall med en fin oxe och Wille fick se årets första älg, jag har mmsat till hela världen tror jag. Nu sitter jag och surfar lite, är faktiskt ganska trött efter att ha försökt hänga med pappa hela dagen.

Per och Sussi har varit och plockat kantareller. Så kanske, kanske får vi smörstekta kantareller lite senare. Mums.

Enligt Aftonbladets Höst-Sex-Astro:

Du (skorpionen) är sexigast: 5/9, 20/10, 25/11


Det är den 5/9 idag och att jag har på mig mammas gamla tröja, ett par lite smutsiga leggings och knästrumpor. Är det här det sexigaste jag kommer är det nog lika bra att jag går i ide.

Något håller på att hända med mig och det är inte bra. Igår var det köttfärslimpan (som blev så god att...ah!) och idag är det, hör och häpna, oliver. Vad händer? Jag blir så himla sugen att det vattnas i munnen, långt bak i munnen, och jag skulle bara vilja äta upp alla oliver i hela världen... Är det här början på någon typ av höstdepp eller vad är det frågan om?

Vad gör man om man har en liten kotte som bara skriker och gråter när det kommer till tandborstning? Kom med tips och idéer! Jag är desperat. Vill verkligen inte att Wille ska gå i mina fotspår... Jag hade nämligen tolv hål en gång (är det något jag inte borde berätta?), men så är det ju gött med godis också (omoget sagt, jag vet).

När jag störtade in på jobbet brände tårarna. Naturligtvis startade inte bilen imorse och nu är det inte "bara" att springa på dagis, nu bor vi lite längre bort och eftersom Wille sover i barnvagnen och jag alltid tar med mig den, är det bil eller promenad som gäller. Imorse fungerade ingen av alternativen, så vi fick cykla. Lyckligtvis har Wille fått en ordentlig cykelhjälm av mormor och jag har fått hennes cykel (tack gud!) så på dagis och jobb kom vi... till slut!


Vet ni? Idag är jag så trött att jag kan gråta. Allt bara jävlas hela tiden... I helgen lyckades jag trycka ned en liten liten flaska med vin i väskan som naturligtvis gick sönder och förstörde både min mobiltelefon och Markus digitalkamera. Därmed kan jag inte visa er bilderna från Björna eftersom jag inte orkat lägga in dem på datorn... Markus har ingen kamera på älgjakten jag har återigen mobiltelefonen där det låter som jag pratar i en burk.

Dessutom har jag ångest över att jag gick ut överhuvudtaget. Förfesten var urkul, men hotellet hade jag nog kunnat skippa (i alla fall biten när jag var uppe på scenen och lekte gogo-dansare).




Trevlig måndag