fredan

Batman spelade en viktig roll under förmiddagen. Han fick nämligen äran att pryda Willes lilla tumme i form av ett plåster då han skar sig strax efter lunchen på något vasst som låg i en kökslåda där han bestämt sig för att leka.

Han kanske inte är speciellt lik mig till utseendet, men jag är rätt säker på att det dramatiska i honom kommer från mig. Pyttesåret på hans tumme verkade nämligen som jordens undergång (det kanske det är också för en person på 18 månader) och han kunde inte bestämma sig för om han skulle hata eller älska plåstret jag gav honom bara för att undvika att köket skulle se ut som en slaktplats. Till slut bestämde han sig för att det var bättre med än utan och vi fortsatte vår glamourösa förmiddag.

Jag lyckades förresten göra världens godaste mjölkstuvade makaroner till lunch. Det kanske låter som en fis i rymden, men saken är den att de aldrig blivit så goda någon gång. Dessa var något i stil med mormors.




Tisdagen den 16 september är alltså dagen jag lyckas med makaronerna och Wille bestämmer sig för att det är helt okej att ha ett plåster på tummen. Det är även dagen jag vandrar runt i pyjamas till klockan 11 och på allvar överväger att göra en "Britney".