Lunch
Jag har precis kommit tillbaka från en lunch bestående av ugnspannkaka från igår. Ja, det var faktiskt några bitar kvar trots att Wille fullkomligt vräkte i sig. Jag tvekade lite när han viftade och pekade för att få en tredje bit, men skar den smått och lade på hans tallrik tillsammans med lite sylt. Och han åt.
Willes matvanor är verkligen som en berg-och-dalbana. Ena dagen äter han som en fågelunge och andra dagen som en häst. Det är som att köpa en lott ungefär. Men mitt mammahjärta växer lite när han tycker om maten, inget är jobbigare än när han bara skriker och endast vill äta smörgås till middag. Då känner jag mig fruktansvärt uppgiven.
Han har blivit så otroligt stor och har alla möjliga tjosan för sig. Imorse stod han och ropade högt efter frukosten och såg ut att vara på väg någonstans. Jag förstod inte vad han menade och fortsatte att plocka av bordet medan Wille var galen av frustration, hoppade, skrek ännu högre och viftade med armarna. Då gick det upp för mig: Tvätta händerna, jag hade glömt bort att hjälpa honom tvätta sig efter frukosten.
Så vi gick på toaletten och sedan var allt frid och fröjd.
