fredan

En dag i juni förra året "råkade" jag glömma att tanka bilen innan jag åkte upp till mamma & pappa. Eller råkade. Det var såhär; Jag var på väg till OK där naturligtvis hela Åseles befolkning befann sig. Eftersom jag kände mig stressad (helt utan anledning faktiskt) bestämde jag mig för att köra till Vilhelmina istället. Sju mil senare upptäckte jag att det var lika mycket folk i Vilhelmina och det var köer hit och dit. Fruktansvärt irriterande. "Äh, jag tankar i Malgovik" tänkte jag och körde vidare. Väl framme i Malgovik gick det upp för mig att ägarna till livsmedelsaffären fortfarande lever i tron att folk har kontanter. Sedelautomat, ha! Vem har kontanter idag egentligen? (Några futtiga enkronor är ju knappast till någon nytta) Jag blev förbannad med gav inte upp hoppet utan lade min tro till Stalon och den lilla macken där. Egentligen förstår jag inte hur jag kunde inbilla mig att det skulle vara öppet där en sen söndagseftermiddag, för det var det inte. Stängt. Stängt. Stängt.

Det här kanske inte låter som ett större problem för er, då mina föräldrar bor endast fem mil från Stalon. Problemet var att det här utspelade sig på tiden när jag fortfarande hade refillkort. Ett TOMT refillkort. Herregud. Tanklampan började lysa. Jag körde. Svettades och körde. Svor och körde. Lyckligtvis ringde Markus till sist (även om han säkert ångrade att han ringt blott en sekund in i samtalet). Naturligtvis var jag tvungen att beskylla honom för eländet, det var ju knappas MITT fel att jag inte hade soppa i tanken. Så man fick hämta mig och min soppatorskade bil och hela världen skrattade åt mig och min dumhet.

Idag utspelade sig något liknande när vi skulle bege oss hem från Örnsköldsvik. Efter vi passerat Hemling säger Markus (som kör) att VI glömt att tanka. Men herregud, säger jag, utan att bli tagen på allvar eftersom "det finns en reservtank" och något i stil med att man kunde köra 19 mil på tanken. Okej. Det VI glömmer bort och som VI ALLTID har en tendens att glömma bort, är att tankmätaren är totalt fuckad och att jag till och med lyckats få bensinstopp två minuter från dagis och den gula lampans första uppenbarelse. Så vi kör, eller MARKUS kör och stannar 26 minuter senare. Och JAG blir beskylld som boven i dramat. "Du måste ju lära dig tanka!" säger Markus.


Ja, vad säger man? Vi är nog ganska lika ändå. Som ett soppatorskspar eller nått.