fredan

Efter 18 dagars övertid fick vi äntligen mysa med prinsen som befann sig i magen. Förlossningen var verkligen fantastisk och gick jättebra. Vid barnronden ett par timmar efteråt upptäcktes dock en avvikelse i syresättningen så vi skickades till Umeå för ultraljud av hjärtat och vidare till Skellefteå eftersom det inte fanns plats i Umeå. Esse, som han ska heta, är toppenfrisk och läkarna tror att avvikelsen möjligtvis kan berott på en infektion så därför käkar han antibiotika nu.

Nu har vi varit hemifrån i över en vecka och längtan efter Wille är stor. Det är med gråten i halsen jag tittat på bilder mamma skickat på honom via mms. Tänk att han blivit storebror, min lilla kotte.

Att få barn är utan tvekan den största händelsen i livet. Det går inte att beskriva hur otroligt glad och känslosam jag känner mig. Och hur fruktansvärt rädd jag var i torsdags. Den här veckan har varit omtumlande på alla sätt och vis, samtidigt som Markus & jag verkligen fått tid tillsammans. Jag kan börja gråta bara av att titta på honom, min livskamrat, och faktiskt tror jag inte det beror på hormonerna, det är nog bara av kärlek.

Esse Kent Olof

20100812
Kl. 01.12

4280 gram
53 cm