fredan

Här hemma utspelar sig små akter fyllda med totalt kaos med jämna mellanrum. Alldeles nyligen när Wille stormade in medan jag duschade och stolt påpekade att han "håll på elda gammpinne bordet!". Jag rusade ut ur duschen och in i vardagsrummet där Wille stod i färd med att "elda några pinnar". Lyckligtvis låg det ingen tändare framme (det har vi aldrig! och alla vassa hörn är vadderade, uttagen säkrade osv....;) så eldningen uteblev till Willes stora besvikelse. Jag frågar honom var han hittat "pinnarna". Jo, i andra kökslådan (perfekt höjd för ett barn strax under tre), ligger det en hel hög med grillpinnar i trä. Vassa och brännbara.

Det måste vara det här som är charmen med att ha barn. När man minst anar det, till exempel när man befinner sig i nedtvålad och naken i duschen, händer det oväntade. I det här hushållet är ingen vardag grå och trist och jag önskar mig en pulversläckare av tomten.