fredan

Godmorgon. Vi har stigit upp. "Vakna, vakna!" ropade Wille imorse och jag försökte milt förklara hur gärna jag ville ligga kvar i sängen en "liiten" stund. Mitt förslag uppskattades dock inte varför vi nu varit vakna i ungefär två timmar. Jag har tagit bort från diskbänken, vi har ätit frukost och nu ska jag bara bädda sängen, tvätta bort sminket som jag inte orkade ta bort igårkväll då jag halvsov och dregglade i soffan.

Jag köpte tre pocketböcker på OK häromdagen. Fick ett akut läsinfall och tänkte passa på att njuta av texter som inte innebär laborationer och instuderingsuppgifter för ett slag. När det kommer till skönlitteratur föredrar jag svenska författare och ärligt talat har det att göra med att jag är väldigt lat. Jag läser hellre om Börje än om Jason, det är mycket mer behagligt.

Hur som helst började jag att läsa "Ett tal till min systers bröllop" av Linda Skugge. Jag har läst så väldigt lite av Linda tidigare. Någon arg krönika för ett par år sedan när hon var i ropet som mest. Boken handlar kort och gott om Sylvia, en kvinna med två små barn och en man som är borta mycket. Hur hon kämpar med vardagen och dess prövningar. Jag skrattar lite då och då och läste ett stycke för Markus eftersom det är så mycket roligare att skratta tillsammans.

"Jag vill byta kön. Jag vill också vara man. Jag vill också slippa vakna av barnskrik på nätterna. Tänk att bara kunna sova sig igenom de där illtjuten. Jag vill också slippa se dammråttor och skitiga toaletter och grusiga golv. Jag vill också kunna komma hem, kasta av mig skorna, inte märka att det knastrar under strumporna, inte se spyfläckarna i soffan.
        De skulle ju kunna tjäna grova pengar på kurser av typen: Så här sover du som en medvetslös på natten. Man kan ju undra vad männen ser? Eftersom de inte ser grusiga golv, bajsränder i toan, att toarullarna är slut, att glödlamporna måste bytas, att maten är slut, att fönstrena är skitiga, att köksluckorna måste torkas, att disktrasan måste bytas, att ny tvättid måste bokas. Vad ser de då egentligen? Snoppen? DVDn? Datorn? Tevespelet?"



Vi skrattade inte tillsammans, så mycket kan jag säga. Dock måste jag tillägga att ovanstående inte stämmer i vårt hushåll. Här hemma är vi jämnlata. Ingen ser grus eller bajsränder, ingen byter glödlampor eller toarullar. Så ser det förjävligt ut i ett par dagar till jag får ett utbrott och "varför satan i helvete är det INGEN som gör något här hemma??!!" och sen städar vi som galningar i ett par timmar, huset är rent i 30 min och sedan börjar nedräkningen till nästan breakdown. Ungefär.