fredan

För någon timma sedan var jag och kramade Evelyn hejdå, igen... 



Eftersom dagen inte alls blev som jag planerat får jag ta den som den kommer. Öppnade kemiboken för 20 minuter sedan och dog nästan, så jag ska plocka undan lite och hämta Wille på dagis klockan tio eftersom han bums (!) skulle dit. Han och lilla dockan Ida. Ida väntar såklart i bilen och ärligt talat så orkade jag inte ta in henne utan hon får ligga därute i morgonkylan. Dock kände jag mig faktiskt tvingad att vända upp henne på rygg igår för att hon skulle kunna andas när jag upptäckte att hon låg nedtryckt i ryamattan i vardagsrummet.

Wille har förövrigt varit vaken inatt och levt high chaparall. Han skulle leka, sova i soffan, äta välling, tända alla lampor i sovrummet, ligga med huvudet i fothuset och allt annat konstigt som man kan ersätta sömn med. Jag höll mig otroligt lugn, kanske för att jag ätit så fruktansvärt med godis tidigare under dagen, vilket fick min mage att bli upp och ned. Kanske berodde Willes nattliga bråk på att vi (jag, wille och evelyn) tidigare under kvällen varit upp på vinden för att leta några böcker varpå Evelyn (jävligt klyftigt!) kastar ur sig någonting i stil med "här bor trollet!". Jag vet hur hemskt det är att vara mörkkrädd och jag är nästan säker på att jag hörde någon traska omkring där uppe inatt.

ni ser, här är det full syra.