fredan

Jag är ett vrak, men jag lever. Äntligen har jag noll halsmandlar, äntligen. Markus hämtade mig imorse så jag har spenderat dagen i soffan/sängen. Ni anar inte hur fruktansvärt hungrig jag är, jag skulle lätt kunna äta en häst...men det går ju inte. Inte ens soppa... Idag har jag ätit en mosad banan blandat med mosade ostkrokar. Vidrigt, är kanske ordet ni tänker på, men jag tycker det var gott. Lite salt, precis vad jag behövde.

Det är konstigt hur stor tid jag lägger ned på att äta och tänka på mat. Jag känner mig helt deppad eftersom jag inte ens kan ta en nattmacka. Eller en chokladbit. Aja, jag överlever.



Frågan jag ställer mig nu är om jag måste fly hemmet eftersom Markus införskaffat "The best of Micke Dubois" typ. Kanske skrattar jag om jag druckit väldigt mycket rödvin...men bara kanske. Hur som helst är det maraton här hemma.

Är det inte Sällskapsresan är det Ronny & Ragge... och nu Svullo, fantastiskt! Jag skulle nog tjatat till mig lite starkare värktabletter ändå...