fredan

Jag tog med mig nyaste numret av In Touch på jobbet. Tur att jag har en sambo som så kärleksfullt inhandlar skvallerblaskorna, så jag slipper. Kan egentligen inte förstå vad jag fascineras av? Förmodligen att dessa människors liv är så långt ifrån mitt eget. Glamour, Hollywood och miljonkontrakt.

Vi människor tycker om att läsa om andra. Människor som lyckas. Människor som misslyckas. Människor vars liv blottats och blivit en allmän anslagstavla där vi alla kan komma med åsikter och trycka fast de vassa häftstiften i den mjuka korken. Det gäller inte bara Hollywood, även i Sverige finns dessa människor som tycks leva så intressanta liv. Se bara på Blondinbella, hissad och dissad.

Läste denna artikel om Sanna Bråding, som tydligt visar kändisskapets baksida. Visst är det märkligt att en människa som tycks vara så rik, samtidigt kan vara så fattig? Pengar och glamour kan aldrig ersätta vikten av att vara lycklig och nöjd med sin tillvaro. Detta budskap är så klassiskt, men tål att upprepas med tanke på vilket materiellt samhälle vi lever i.




Det krävdes en lång text för att komma till meningen med detta inlägg, som är att jag vill berätta för er vilket "rikt" liv jag lever, utan att spatsera på röda mattan eller bära dyra underkläder. Idag är en sådan dag när jag känner "gud, vad jag har det bra!" och jag vill gärna dela det med er, med förhoppningen att det kanske smittar av sig.

Underbart! (låter jag religiös kanske?)