fredan

...vad som hände på lunchen?

Jag cyklar snabbt i sommarsolen. Vinden smeker min kind. Helt plötsligt händer något, vad studsar mot marken? Jag stannar till och finner cykeltrampan i diket och min högra vad nedsmetad med olja. Av någon anledning blir jag inte förvånad utan behåller mitt lugn. Att denna rathög förr eller senare skulle ge vika kommer inte som en överraskning. Jag böjer mig därför ned, lugn och sansad, och försöker försiktigt skruva fast trampan igen. Tror mig löst problemet och sätter av nedför backen...när trampan sakta glider av igen.

Nu kommer paniken. Det är varmt, cykeljäveln är trasig och jag har endast en timmas lunch. Slänger därför cykeln i diket tillsammans med trampan. Omoget kan tyckas, men jag är ganska less på dessa cykelincidenter. Och vem har lust att stanna till utanför konsum och säga "ursäkta jag tappade min cykeltrampa"?



Och nej, jag kommer inte lämna den i diket förevigt. Den ska bara ligga där ett tag och ångra sig.

Cykeljävel.