fredan

Idag är det onsdag och jag känner mig stendöd. Röd i ögonen och fruktansvärt trött. Markus och jag hade "the big talk" igår, därav sömnbristen. "När katten är borta dansar råttorna på bordet", visst säger man så. Varför är det alltid jag som måste vara den där jävla kissen hela tiden? Vi är okej nu, men jag känner mig fortfarande spak, hungrig och kelsjuk. Det finns väl inget bättre än en varm kram efter skrik och bråk? Jag tror alla vet vad jag talar om. Försoningen.

Markus är mannen i mitt liv. Han är mannen jag vill leva och åldras med och jag antar att vårt resterande liv tillsammans inte bara kommer kantas av ett "big talk" utan flera.


Det var dagens bikt.