Tuttar
Torsdagen har hittils mest bestått av ett tuttjagande utan dess like. Då talar jag inte om mina hänglökar (även om jag får leta efter dem ibland också, i höjd med knäskålarna) utan den lilla killens tuttar. W har tuttar i hela lägenheten, blåa, svarta, röda, randiga. Han har fått som hobby att kasta iväg dem för att sen skratta åt sin mamma som hysteriskt springer runt och letar dem, vid till exempel påklädning när W inte är som gladast. Det har gått så långt att jag imorse blev skadad. Vid förmiddagsluren vaknade, helt plötsligt W till. Han skulle som bäst till att sova sin skönhetssömn och var på god väg när han, utan förvarning, argt sliter ut tutten ur sin min och kastar den mitt i ögat på mig. Tutten var hård. Jag lyckades hålla mig från att svära. Något säger mig att han har något att säga. Kanske vet han om att det dröjer länge tills det serveras plättar igen.
