fredan

Usch. Jag är otroligt rastlöst. W har varit en ängel hela dagen, trots att jag har varit trött. Ärligt talat har han varit väldigt påfrestande de senaste dagarna. Förmodligen beror det på att jag varit ur gängorna. Det är fan inte lätt, det ska ni veta. Riv- och slitstadiet är naturligtvis en del av utveckligen, men kan, för en mycket trött mamma med tusen saker att tänka på, vara mycket, mycket tröttsamt. Sen får jag dåligt samvete för att jag blir trött...för att det är ju inte W, det är ju allt omkring som bara är för mycket. Ibland känner jag att jag inte räcker till och vissa dagar känner jag mig så uppgiven. Jag äts bara upp av alla måsten och alla vuxenprylar som jag måste ta itu med. Brev som dimper ned i brevlådan. Man ska läsa, reflektera, agera. Vissa dagar orkar jag inte bry mig och skjuter allt framför mig.

Jag hoppas kommande vecka blir en bra vecka, jag hoppas även kommande år blir bra. Har inte hunnit reflektera över det nya året. Kanske skrämmer det mig lite. Det finns stora beslut att fatta...och jag har aldrig, och kommer nog aldrig bli, bra på att fatta beslut. Förhoppningsvis kommer året bjuda på personlig utveckling och kanske kan jag lära känna mig själv bättre. På sista tiden har jag blivit otroligt bekant med mina brister, jag börjar nog känna dem utan och innan. Är det inte dags att stifta bekantskap med mina starka sidor? Kom igen, ta mig med storm!

Det är svårt att vara stark, för hur definierar man ordet? Hur är man "stark"? Är vuxen och stark samma sak? Behöver man vara vuxen för att ha barn? Är man vuxen när man tvättar sina kläder själv, lagar sin egen mat, stryker örngott och pensionssparar? Vuxen är man när man kan ta ansvar för sina egna handlingar och tar konsekvenser. När man tänker innan man talar. Att vara trygg i sig själv. Kanske känns det som att jag har en bit kvar till jag kommer till ett vuxenstadium...för jag pensionssparar inte ens.


Jag lämnar dessa funderingar, god kväll.