fredan

Jag måste berätta om något spännande jag gjort idag. Jag har, hör och häpna, ätit lutfisk för första gången i mitt liv. Farmor praktiskt taget tvingade mig att smaka och det var...helt okej. Jag var däremot tvungen att säga till på skarpen när hon var i färd med att propsa på W en bit. W som aldrig ätit fisk i hela sitt liv eftersom jag är dödligt rädd att han ska vara allergisk. Tänkte att hans "debut" skulle ske på en bänk utanför sjukstugan. Idag blir en dag att minnas med andra ord. Min lutfiskdebut, fredagen den 18 januari, inte en dag för tidigt.

Bortsett från lutfisken har det inte hänt något spännande idag. Jag har kännt mig trött och hängig. Hoppas för guds skull att jag inte blir sjuk igen. Har faktiskt besparat er läsare min dramatiska halsinfektion som jag drabbades av förra veckan... Jag måste verkligen framstå som en hypokondriker, allvarligt, så vi lämnar den delen. Det är historia nu, I'm fine.


Igår solade jag. Varför är jag inte förvånad över min kräftliknande färg som spridit sig i ansiktet? Varför lär jag mig aldrig? Så många gånger jag solat...och bränt mig. Som dagen före balen. Jag har väl aldrig varit så nervös i hela mitt liv, så vad gör jag? Går och solar, skönt, tänker jag. Har väl aldrig heller varit så hysterisk efter en solning som då. Jag var röd, röd, knallröd. Lika röd som klänningen. Men vem i hela världen går och solar kvällen före balen? Frida Anundsson naturligtvis.