fredan

När vi promenerade till dagis imorse luktade det höst ute. Jag tycker det är mysigt. Visst, sommaren är en fin årstid, men det är ändå ganska skönt när man kan börja tända fönsterlampor och lite ljus.

Jag ser verkligen fram emot kommande höst. Dels för att vi börjar den på bästa tänkbara sätt, en ny start i ett nytt hus, men också för att det är skönt att rutinerna börjar komma åter. Wille har verkligen börjat trivas på dagis och det gläder mig. Visst händer det att han blir topp tunnor rasande när han ser mig gå ut genom dörren, men det är allt mer sällan nu. I början var det mycket skrik och grin, vilket inte är det allra lättaste för ett mammahjärta, men nu börjar det alltså ge med sig. Jag antar att han känner sig trygg.

I helgen gäller det alltså, vi flyttar. I Willes rum står nu ett flertal flyttlådor och det riktigt luktar av kartong. Nu undrar ni säkert var Wille leker medans hans rum är ockouperat. I och för sig har hela lägenheten alltid varit hans borg, men nu står leksaksbordet i vardagsrummet. Mig spelar det egentligen ingen roll, leksakerna ligger ändå överallt och han verkar inte heller klaga.

Vad gäller själva flytten (packa ned, packa upp) pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Ena timman svävar jag på moln och "gud, vad bra det här går. Jobbigt? Ha!" medan jag andra stunden bara har lust att krypa in i skafferiet och försvinna så jag slipper ta itu med allt som ska göras.

Det jag fasar mest för måste ändå vara själva flyttstädningen. Jag är ingen städmänniska. Jag har aldrig ens putsat fönsterna i lägenheten jag bor i nu. Första gången jag putsade fönster i mitt liv var på grillen, i våras! Därför har jag lite ågren för hur smutsigt och dammigt det kommer vara överallt. Jag kommer med all säkerhet kunna samla ihop en hel farm med dammråttor och bara tanken på det gör att quinoan är på väg upp igen. Och toaletten måste städas, ordentligt! Jag kommer måste bo i duschen ett tag framöver.