Godmorgon
Var fruktansvärt hungrig under mina fyra timmar på jobbet igår. Plågade mig själv med att surfa på en massa receptsidor, usch. Sen när jag kom hem hade det gått över, förmodligen av cykelturen. Jag hade blodsmak i munnen när jag kom in. Jaha, konditionen är tydligen obefintlig, kul, jättekul.
Men när ska jag ha tid då? Hemmträning är lönlöst, jag målar fan på väggen direkt. Vem vill ligga och göra situps och steppa loss hemma? Hemma?! Jag vill ligga och frossa i goda mackor, pilla mig mellan tårna och se på något bra teveprogram. Inte skutta runt och svettas i lägenheten. Nej, jag känner mig löjlig och vet också att jag inte har nog med självdisciplin för att genomföra ett helt pass, tio minuter på sin höjd. Jag ger upp.
Kanske om jag springer runt Söråsele med barnvagnen på släp? Nej, förresten. Känner jag mig löjlig när jag tränar hemma skulle jag nog känna mig ännu löjligare iklädd mina löpartights och en stor Emmaljunga på släp. Otänkbart. Jag får börja träna på dagtid när Wille sover. Trist bara att det inte finns utegym, nu när det är underbart väder. Å andra sidan börjar han ju på dagis snart, så där raserades den tanken...
När jag börjar tänka på att jag faktiskt ska börja jobba på dagarna igen blir jag lite vemodig. Visst har det ju ändå varit skönt att kunna vara hemma och pyssla på, speciellt den här årstiden. Ändå vet jag att jag kommer må bra av förändringen, även om jag hade önskat att Wille hade börjat på dagis först vid två års ålder. Det var vår tanke från början. Men livet förändras, saker och ting händer. Man får ta dagen som den kommer helt enkelt, och aldrig ta något för givet.
Godmorgon
